Helst av allt ville jag flytta hem till min mormor, då hon levde i Upplands Väsby men myndigheter och all annan propaganda tyckte hon var alldeles för gammal för att ta sig an mig. Min syster som då var 17 år hade redan flyttat hemifrån under den här tiden och bodde redan i Märsta. Men jag ville absolut inte hamna där!

Flyttade iallafall hem till min farbror och hans familj! Fick börja i en ny klass i en ny skola, och allt var bara en mardröm! Det enda jag hade i huvudet var "hur kunde jag ha ändrat det som hände, varför skulle jag ha den där cykeln?" VARFÖR HÖLL JAG TIDEN DEN DAGEN?! Om jag bara hade kommit 5 minuter senare så hade vi aldrig mött honom, eller kanske ens åkt!

Kommer aldrig glömma den dagen då jag skulle börja min första dag i den nya skolan, ville absolut inte gå själv så min farbror fick följa med mig. Tyckte även att det var så pinsamt eftersom jag egentligen skulle ha börjat sexan, men då jag låg så länge på sjukhuset var jag tvungen att gå om femman. "Så det här skulle bli mitt nya liv, kommer jag ihåg att jag tänkte".

Sen gick det bara utför, hamnade i fel gäng, bråkade med lärarna, stal bilar och genomgick även min allra första fylla i 13 års åldern och kände att detta skulle bli min tröst...

1984 var jag 16 år och det skulle vara diskotek på gymnasiet och vi  drack som vanligt (var ju liksom varje helg, som man söp till). På vägen dit mötte vi ett gäng "rosersbergare" och likaväl som jag hade dom också gått på Ekilla. Vi börjar tjaffsa vilket till slut leder till slagsmål varpå polarn till mig blir livrädd och springer iväg och ska hämta hjälp! När han kommer tillbaka har han med sig ett helt gäng! En av dom äldre polarna till mig som kommer dit försöker stoppa bråket mellan oss! Då får han ett knivhugg utav en av killarna från "rosersbergarna" och han dör på plats mitt framför våra ögon! Helvete vad var det som hände?! Såg att han föll handlöst och vi börjar veva mot resten av gänget från Rosersberg! Tiden stod stilla för helt plöstligt var både ambulans och poliser där! Polisen griper han som knivhögg min kompis, och vi förstod aldrig att han dog på plats då! När slagsmålet var över hoppade vi på första bästa tåg till löwet för att invänta ödet om våran kompis! DÅ kom smällen! Han var död!!! FAN FAN FAN var allt som gick i huvudet och i ilskans hetta över att detta hade hänt drar vi till Rosersberg och vandaliserar allt vi ser!

Samma natt blir min farbror morfar första gången och samtidigt blir jag plockad av polisen hemma.

Det var då min farbror bestämde sig för att han ej längre orkade med mig och på måndagen hamnar jag på fosterhem..

 

Maria rehn

29 januari 2011 00:27

Grymt intressant liv och läsning, kikar in varje dag och håller tummarna att du skrivit. Stort tack för att du delar med dig av ditt liv till oss läsare! Och tack Madde som rekomenderade oss att läsa! // Maria

Göran Almgren

29 januari 2011 12:27

Tack så mycket Maria! Värmer att höra, och mer läsning kommer det bli. Nytt inlägg imorgon. Hälsningar Göran!

 

Monica

31 januari 2011 19:40

Är inne varje dag och hoppas att du skrivit mer. Starkt och fängslande!

 

Madeleine Mähler

6 februari 2011 14:38

SÅ välskrivet och intressant läsning Göran!
Ser verkligen fram emot nästa inlägg!

http://schaferlyan.blogspot.com

 

Malin & Co Pettersson

7 februari 2011 10:56

Skönt att du börjat skriva av dig vännen..
<3 Malin & Co

 

Jenny Tropp

11 februari 2011 13:09

Kom in på din blogg av en slump vilket inte blev någon besvikelse, sjukt bra! Nu hamnar du under favoriter!

http://jennytropp.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå alla läsare som har fastnat för det jag har att berätta! Vet att det gått några månader sen jag sist fick fortsätta min berättelse. Hela den här bloggen är skapad av mitt kusinbarn och jag är den som berättar innehållet medans fingrarna går v...

Lite bilder för er som följt bloggen! 3 och en halv månad fick man ligga sådär. Ligger och läser lite krya på dig kort från nära och kära på bilden.    Rekordmånga var på begravningen och jag tror ingen har slagit rekordet på antalet männi...

"Hej alla mina godtrogna läsare, ber om ursäkt att detta blogginlägg har blivit så uppskjutet! Har tyvärr varit sjuk och inte mått så bra! Men nu är jag här igen!"   Dagen då jag flyttade:   I väntan på vilket fosterhem som verkligen skulle b...

Vi skulle åka till Täby och köpa mig en cykel. Hade önskat mig en med tio växlar. Jag vaknade redan klockan åtta den morgonen och vi hade bestämt att vi skulle åka vid tio. Rastlös som jag var som barn orkade jag inte vänta och ville gå ut till kom...