"Hej alla mina godtrogna läsare, ber om ursäkt att detta blogginlägg har blivit så uppskjutet! Har tyvärr varit sjuk och inte mått så bra! Men nu är jag här igen!"

Dagen då jag flyttade:

I väntan på vilket fosterhem som verkligen skulle bli mitt hamnade jag på ett akut fosterhem på måndagen. Och under samma veva hoppade jag av 1 ring på gymnasiet. Tänkte att jag lika gärna kunde skita i det, så jag sökte jobb på kommunen där ändå min kusin Mats och hans pappa Sigge jobbade. Jag vantrivdes så mycket i det såkallade "hem" jag hade hamnat på så att jag jobbade mer än vad jag egentligen behövde. Jobbade där i ca 2-3 månader när jag en dag fick en lärlingsplats på ett bygge i Upplands Väsby. Som tur var hade jag hamnat på ett annat hem, som behandlade mig väl men  jag bara gick och väntade på att jag skulle fylla 18! då skulle ingen få bestämma över mig längre!

Tanten som jag bodde hos var så snäll att jag ångrar idag att jag var så feg när jag inte berättade att jag köpt en lägenhet för mina föräldrars arv den dagen jag fyllde år! Utan istället stack jag bara....

Arvet gjorde att jag slutade jobba för jag trodde ju ändå att jag var rikast i världen!

Det blev ett ständigt festande, vilket till slut ledde upp till rättegång pga evigt klagande från mina grannar. Tjejen jag var tillsammans med då, lät mig flytta hem till henne och hennes morsa, då dom dömde mig i rätten att sälja min lägenhet!

I ca 1 år bodde jag tillsammans med henne när jag till slut får en ny lägenhet på tingvalla, hon hade ändå tröttnat på mig och mitt festande så hon gjorde slut i samma veva! Men min dumhet lärde mig inte det som från början hade varit mitt första misstag och det var att sköta mig! Sket i att betala hyran, festade okontrollerat och till slut blev jag vräkt även därifrån!

Min mormor tog sig an mig och hon bad mig att flytta hem till henne. Men samtidigt så blir jag LVU:AD = Lagen om vård av ungdom! Vilket jag inte trodde var sant! då jag var 18 år och myndig, men pga mitt festande och oskötsamhet blev det en PUNKT!

SÅ jag hamnade på yttligare ett hem, denna gången i Småland!

Fick mig ett uppvaknande och började sköta mig, och jag skaffade mig ett redigt jobb för att betala av alla mina skulder. Jag trodde att detta var vändpunkten, men jag hade fel...

Efter ca 1,5  år fick jag äntligen komma hem igen, detta var julen 89´. Dock var det bara en permission!

Min mormor hade en gubbe som hon hade varit tillsammans med men som nu hade dött, han hade iallafall en son som jag hängde mycket med. Han var alkolist och hade alkoholen, härligt kommer jag ihåg att jag tyckte!  Efter min permission var slut fick jag åka tillbaka ner igen och det ända jag längtade efter var att få komma hem. Så i mars 90´ kom den dagen då LVU:N försvann och min nyvunne vän kom och hämtade mig, och där fick jag bo och det som hände sen var för mig helt otroligt.......

 

Kaffenallen

10 februari 2011 18:46

Hej.. Hittade din blogg av en slump! Läste varje rad i din blogg! Otroligt starkt och framför allt modigt av dig & berätta för hela världen om ditt liv! Läste varje rad med tårar som rann för kinden. Så otroligt grymt bra blogg! hoppas att du försätter och skriva... Jag kommer följa den.
Snacka om OTUR du har haft och mycket du har fått uppleva! hoppas verkligen ditt liv ordnar upp sig och att du får leva ett bra liv med fina vänner, bra jobb och ett hem och mat på bordet =) det förtjänar du. Lycka till på resan!
mvh therese

Göran Almgren

10 februari 2011 19:10

Hej Therese! Tack så mycket för den värmande kommentaren. Hoppas också att du fortsätter följa den, därav får du veta hur jag tog mig ut ur detta =)

Hälsningar Göran!

 

lilla jag

10 februari 2011 20:39

hej ! älskade din blogg, det är hemskt det som hänt men jag älskade faktiskt att läsa om det och kmr följa bloggen tror jag :) , den kändes trygg att läsa på nåt vis
// anna

http://annalampinen.bloggplatsen.se

Göran Almgren

10 februari 2011 22:04

Hej! Tack Anna.
Jo kan tänka mig att det kommer locka en del om vad jag har att berätta, men det är det som är lite meningen också! Om inte annat kanske det hjälper någon annan ut ur träsket.

Hälsningar Göran

 

Melody

10 februari 2011 23:01

Vissa människor får vara med om mer än vad man förtjänar... Detta är verkligen hemskt ! Man kan säga att du har haft en förbannad otur !
Jag följer mer än gärna din blogg.
Hur ofta uppdaterar du ? :)

Ta hand om dig !

http://myownmelody.bloggplatsen.se

Göran Almgren

11 februari 2011 10:46

Hej Melody!
Jag försöker uppdatera så gott jag kan! Det är mitt kusinbarn som hjälper mig här på bloggen!

Hälsningar Göran

 

Anna

11 februari 2011 14:47

Jag hittade, som någon annan också kommenterat, den här bloggen utav en slump. Bara genom headern förstod jag att det skulle vara läsvärt. Jag blir riktigt rörd av när du skriver och jag ser upp till personer som du, som orkar gå igenom sånt här och sedan berätta om det igen för att förhoppningsvis hjälpa andra riktigt starkt av dig!

Hursomhelst har du ännu en till som kommer följa din blogg! =)

 

Natalie

11 februari 2011 22:56

Otroligt starkt av dig att vilja berätta, tänker på dig !

 

Samuel

13 februari 2011 23:26

Härligt mannen :)
Kände igen mig i mycket och en del av din "story" har jag inte fått upp leva *puh*
Det problemet vi har idag är en lyx problem mot vad vi hade förut. Våra dagar blir bara bättre och vi får det vi behöver inte det vi vill ha.
Så sköt om dig.
Hoppas vi kan ta en fika?

 

freddan

22 februari 2011 15:37

känner igen mig mycket..och det vet du :) göran
keep it up :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå alla läsare som har fastnat för det jag har att berätta! Vet att det gått några månader sen jag sist fick fortsätta min berättelse. Hela den här bloggen är skapad av mitt kusinbarn och jag är den som berättar innehållet medans fingrarna går v...

Lite bilder för er som följt bloggen! 3 och en halv månad fick man ligga sådär. Ligger och läser lite krya på dig kort från nära och kära på bilden.    Rekordmånga var på begravningen och jag tror ingen har slagit rekordet på antalet männi...

Helst av allt ville jag flytta hem till min mormor, då hon levde i Upplands Väsby men myndigheter och all annan propaganda tyckte hon var alldeles för gammal för att ta sig an mig. Min syster som då var 17 år hade redan flyttat hemifrån under den här...

Vi skulle åka till Täby och köpa mig en cykel. Hade önskat mig en med tio växlar. Jag vaknade redan klockan åtta den morgonen och vi hade bestämt att vi skulle åka vid tio. Rastlös som jag var som barn orkade jag inte vänta och ville gå ut till kom...