Hallå alla läsare som har fastnat för det jag har att berätta!

Vet att det gått några månader sen jag sist fick fortsätta min berättelse. Hela den här bloggen är skapad av mitt kusinbarn och jag är den som berättar innehållet medans fingrarna går varma på tangentbordet av henne =) Varför vi inte skrivit något är mycket pga personliga angelägenheter och inte för att vi inte vill! DENNA blogg är skapad för er därute som vill läsa något intressant och måhända välbehövligt för någon annan som kanske sitter i samma skit som jag en gång gjort. Men nu är vi på gång igen och hoppas på att alla som en gång fastnat fortfarande finns kvar.

Mvh. Göran och (Madeleine) ALMGREN!

Fortättningen....

Vi körde in till lilla hagvägen i väsby och där fick vi bo, två man i en etta!

En kväll så var den där, ett vitt pulver format som en lina mitt framför mina ögon. Detta var för mig helt nytt och i min hand fick jag en ihoprullad 10 kronorssedel. -Här dra den här, sa min kompis. -Den gör dig gott!

Drog linan och efter det blev det ett sådant lyckorus i min kropp och jag hade aldrig känt mig lyckligare i hela mitt liv.

Äntligen kunde jag känna mig lugn, för innandess har jag alltid varit så hyper! Kunde för första gången sätta mig och kolla på en 3 timmar lång film utan att känna behovet av att göra massa saker under tiden. Följa i diskussioner utan att falla bort i andra tankar. Detta var för mig ett mirakelpulver och jag förstod aldrig innerbörden av vad jag blivit beroende av.

Efter ett par månader i ständigt amfetaminbruk blev jag och kompisen osams och jag var tvungen att flytta.

Utan jobb och utan pengar, i och med detta blev min vardag återigen jobbig eftersom min hyperaktivitet kom tillbaka. Längtade hela tiden efter det vita pulvret.

Kände mig desperat och vände mig återigen hem till min mormor som en sista utväg. Givetvis fick jag komma hem som alltid!

Efter några månader där så fick jag till slut ett sommarjobb som vårdbiträde på Löwenströmska sjukhuset och allt var tack vare min kära mormor.

Tiden hos mormor var för mig otroligt jobbig då jag inte fick ta någon amfetamin så vardagen med min hyperaktivtet var återigen en enda stor plåga.

Efter sommaren fick jag iallafall ett erbjudande om att få jobba kvar som vårdbiträde, vilket jag inte tackade nej till. I och med att jag jobbade mycket skift så hängde jag den största delen av min fritid nere på Väsby C!

På fiket fick jag syn på en jätte fin tjej som jag blev totalt nerkärad i, och efter mycket om och men vågade jag ta mod till mig och gå och prata med henne.

Vi var båda två väldigt blyga av oss, men vi lyckades iallafall skapa en dejt tillsammans med två av våra vänner. En såkallad dubbeldejt!! Kommer ihåg att jag hade släpat med mig oändligt mycket alkohol hem till henne. Den kvällen slutade på en restaurang vid namn tipsy! Kvinnan (vi kan kalla henne Lina) hade en tjejkompis vars kille som också gillade att ta amfetamin. Han blev min näste vapendragare och vi ställde upp för varandra i vått och torrt! Då och då njöt vi av en lina, inget varje dag missbruk ännu vid den här tiden. Hade lyckats komma någorlunda sams med min gamla lägenhetskompis och han stod mig endast nära till hands när jag ville få tag på amfetaminet!

Jobbet skötte jag utan problem, men tyvärr så tog jobbet där också slut! Då inte pga mitt då lilla missbruk utan för att man skulle aveckla långvården. Så återigen stod jag arbetslös ännu en gång! MEN en barndomskamrat till mig fixade ett säsongsjobb på marabou! Helt hyfsat jobb och jag trivdes, plus att pengarna rullade in! Även då jag inte fick tag på något amfetamin så kände jag ändå ett lyckorus varje dag då jag hade min livs största kärlek vid min sida, LINA!

22 år gammal, nykär och fortfarande boende hos min mormor fick jag äntligen min egna lägenhet (via marabou då man fick det av dom efter fast anställning).

Lyckades hamna i en riktig guldgruva! Fann en kär gammal vän till mig där OCH han som jag också tyckte om att ta en lina då och då. Han kanske mer än vad jag gjorde för han levde på att sälja skiten! Köpte det av honom i ca 3-4 månader innan Lina kom på mig, och det var det! Våren 92 lämnade Lina mig och flyttade tillbaka hem till hennes mamma. Fanns inget för mig att göra så jag vände mig bara om tillbaka till amfetaminen och krökade som aldrig förr! MEN jobbet det skötte jag!

Valborg 92:

Jag och mina polare sitter på en krog vid namn Samora, har precis köpt 2 backar bärs och 10 gram amfetamin. In kommer Lina och en kompis till henne, tanken som ploppa upp i mitt huvud var: - vad fan vill hon?

Lina kommer fram och säger att hon har något väldigt viktigt som hon vill prata med mig om och då helst hemma hos mig! Känner mig smått irriterad och undrar om det är någon som dött! Lina gav sig inte och tjatade på mig tills att jag reste på mig och gick med. Jag kommer ihåg att jag sa åt mina polare att vakta amfetaminet och krökat, sen gick vi. Väl uppe hos mig berättar Lina att hon är gravid och jag ska bli pappa! Jag blev så nervös så att jag kom på mig själv med att läsa Väsbynytt upp och ner. Lina ville försöka igen och jag ville inget hellre än att vara med henne då något helt nytt och främmade höll på att ske....

Fortättning följer!

 

Vivi

7 juli 2011 12:38

Jag är själv uppväxt med föräldrar som drev behandlingshem, jag har växt upp med historier som påminner om din.
Starkt av dig att berätta och förhoppningsvis känns det kanske bra för dig att få ur dig gamla minnen.
Mvh

http://www.missvivis.se

 

Ullis

9 juli 2011 13:04

Du är bäst göran!! Mega kram till dig från lilla mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lite bilder för er som följt bloggen! 3 och en halv månad fick man ligga sådär. Ligger och läser lite krya på dig kort från nära och kära på bilden.    Rekordmånga var på begravningen och jag tror ingen har slagit rekordet på antalet männi...

"Hej alla mina godtrogna läsare, ber om ursäkt att detta blogginlägg har blivit så uppskjutet! Har tyvärr varit sjuk och inte mått så bra! Men nu är jag här igen!"   Dagen då jag flyttade:   I väntan på vilket fosterhem som verkligen skulle b...

Helst av allt ville jag flytta hem till min mormor, då hon levde i Upplands Väsby men myndigheter och all annan propaganda tyckte hon var alldeles för gammal för att ta sig an mig. Min syster som då var 17 år hade redan flyttat hemifrån under den här...

Vi skulle åka till Täby och köpa mig en cykel. Hade önskat mig en med tio växlar. Jag vaknade redan klockan åtta den morgonen och vi hade bestämt att vi skulle åka vid tio. Rastlös som jag var som barn orkade jag inte vänta och ville gå ut till kom...