herecomesthetrouble

Senaste inläggen

Av Göran Almgren - 6 juli 2011 20:00

Hallå alla läsare som har fastnat för det jag har att berätta!

Vet att det gått några månader sen jag sist fick fortsätta min berättelse. Hela den här bloggen är skapad av mitt kusinbarn och jag är den som berättar innehållet medans fingrarna går varma på tangentbordet av henne =) Varför vi inte skrivit något är mycket pga personliga angelägenheter och inte för att vi inte vill! DENNA blogg är skapad för er därute som vill läsa något intressant och måhända välbehövligt för någon annan som kanske sitter i samma skit som jag en gång gjort. Men nu är vi på gång igen och hoppas på att alla som en gång fastnat fortfarande finns kvar.

Mvh. Göran och (Madeleine) ALMGREN!




Fortättningen....


Vi körde in till lilla hagvägen i väsby och där fick vi bo, två man i en etta!

En kväll så var den där, ett vitt pulver format som en lina mitt framför mina ögon. Detta var för mig helt nytt och i min hand fick jag en ihoprullad 10 kronorssedel. -Här dra den här, sa min kompis. -Den gör dig gott!

Drog linan och efter det blev det ett sådant lyckorus i min kropp och jag hade aldrig känt mig lyckligare i hela mitt liv.

Äntligen kunde jag känna mig lugn, för innandess har jag alltid varit så hyper! Kunde för första gången sätta mig och kolla på en 3 timmar lång film utan att känna behovet av att göra massa saker under tiden. Följa i diskussioner utan att falla bort i andra tankar. Detta var för mig ett mirakelpulver och jag förstod aldrig innerbörden av vad jag blivit beroende av.

Efter ett par månader i ständigt amfetaminbruk blev jag och kompisen osams och jag var tvungen att flytta.

Utan jobb och utan pengar, i och med detta blev min vardag återigen jobbig eftersom min hyperaktivitet kom tillbaka. Längtade hela tiden efter det vita pulvret.

Kände mig desperat och vände mig återigen hem till min mormor som en sista utväg. Givetvis fick jag komma hem som alltid!

Efter några månader där så fick jag till slut ett sommarjobb som vårdbiträde på Löwenströmska sjukhuset och allt var tack vare min kära mormor.

Tiden hos mormor var för mig otroligt jobbig då jag inte fick ta någon amfetamin så vardagen med min hyperaktivtet var återigen en enda stor plåga.

Efter sommaren fick jag iallafall ett erbjudande om att få jobba kvar som vårdbiträde, vilket jag inte tackade nej till. I och med att jag jobbade mycket skift så hängde jag den största delen av min fritid nere på Väsby C!

På fiket fick jag syn på en jätte fin tjej som jag blev totalt nerkärad i, och efter mycket om och men vågade jag ta mod till mig och gå och prata med henne.

Vi var båda två väldigt blyga av oss, men vi lyckades iallafall skapa en dejt tillsammans med två av våra vänner. En såkallad dubbeldejt!! Kommer ihåg att jag hade släpat med mig oändligt mycket alkohol hem till henne. Den kvällen slutade på en restaurang vid namn tipsy! Kvinnan (vi kan kalla henne Lina) hade en tjejkompis vars kille som också gillade att ta amfetamin. Han blev min näste vapendragare och vi ställde upp för varandra i vått och torrt! Då och då njöt vi av en lina, inget varje dag missbruk ännu vid den här tiden. Hade lyckats komma någorlunda sams med min gamla lägenhetskompis och han stod mig endast nära till hands när jag ville få tag på amfetaminet!

Jobbet skötte jag utan problem, men tyvärr så tog jobbet där också slut! Då inte pga mitt då lilla missbruk utan för att man skulle aveckla långvården. Så återigen stod jag arbetslös ännu en gång! MEN en barndomskamrat till mig fixade ett säsongsjobb på marabou! Helt hyfsat jobb och jag trivdes, plus att pengarna rullade in! Även då jag inte fick tag på något amfetamin så kände jag ändå ett lyckorus varje dag då jag hade min livs största kärlek vid min sida, LINA!

22 år gammal, nykär och fortfarande boende hos min mormor fick jag äntligen min egna lägenhet (via marabou då man fick det av dom efter fast anställning).

Lyckades hamna i en riktig guldgruva! Fann en kär gammal vän till mig där OCH han som jag också tyckte om att ta en lina då och då. Han kanske mer än vad jag gjorde för han levde på att sälja skiten! Köpte det av honom i ca 3-4 månader innan Lina kom på mig, och det var det! Våren 92 lämnade Lina mig och flyttade tillbaka hem till hennes mamma. Fanns inget för mig att göra så jag vände mig bara om tillbaka till amfetaminen och krökade som aldrig förr! MEN jobbet det skötte jag!


Valborg 92:


Jag och mina polare sitter på en krog vid namn Samora, har precis köpt 2 backar bärs och 10 gram amfetamin. In kommer Lina och en kompis till henne, tanken som ploppa upp i mitt huvud var: - vad fan vill hon?

Lina kommer fram och säger att hon har något väldigt viktigt som hon vill prata med mig om och då helst hemma hos mig! Känner mig smått irriterad och undrar om det är någon som dött! Lina gav sig inte och tjatade på mig tills att jag reste på mig och gick med. Jag kommer ihåg att jag sa åt mina polare att vakta amfetaminet och krökat, sen gick vi. Väl uppe hos mig berättar Lina att hon är gravid och jag ska bli pappa! Jag blev så nervös så att jag kom på mig själv med att läsa Väsbynytt upp och ner. Lina ville försöka igen och jag ville inget hellre än att vara med henne då något helt nytt och främmade höll på att ske....


Fortättning följer!

ANNONS
Av Göran Almgren - 22 februari 2011 14:36

Lite bilder för er som följt bloggen!

3 och en halv månad fick man ligga sådär. Ligger och läser lite krya på dig kort från nära och kära på bilden.

  

Rekordmånga var på begravningen och jag tror ingen har slagit rekordet på antalet människor inne i Hammarby kyrka samtidigt än idag.

 

 

 

Vill också passa på att:

 

Be om ursäkt att inget inlägg kommit upp ännu!

Men garanterar att det kommer vara läsvärt när det väl kommer upp!

Inläggen ni har läst innan har varit en summering av åren fram till min 18-årsdag, så dom som kommer härnäst blir mer detaljerade!

 

ANNONS
Av Göran Almgren - 10 februari 2011 15:07

"Hej alla mina godtrogna läsare, ber om ursäkt att detta blogginlägg har blivit så uppskjutet! Har tyvärr varit sjuk och inte mått så bra! Men nu är jag här igen!"

 

Dagen då jag flyttade:

 

I väntan på vilket fosterhem som verkligen skulle bli mitt hamnade jag på ett akut fosterhem på måndagen. Och under samma veva hoppade jag av 1 ring på gymnasiet. Tänkte att jag lika gärna kunde skita i det, så jag sökte jobb på kommunen där ändå min kusin Mats och hans pappa Sigge jobbade. Jag vantrivdes så mycket i det såkallade "hem" jag hade hamnat på så att jag jobbade mer än vad jag egentligen behövde. Jobbade där i ca 2-3 månader när jag en dag fick en lärlingsplats på ett bygge i Upplands Väsby. Som tur var hade jag hamnat på ett annat hem, som behandlade mig väl men  jag bara gick och väntade på att jag skulle fylla 18! då skulle ingen få bestämma över mig längre!

Tanten som jag bodde hos var så snäll att jag ångrar idag att jag var så feg när jag inte berättade att jag köpt en lägenhet för mina föräldrars arv den dagen jag fyllde år! Utan istället stack jag bara....

 

Arvet gjorde att jag slutade jobba för jag trodde ju ändå att jag var rikast i världen!

Det blev ett ständigt festande, vilket till slut ledde upp till rättegång pga evigt klagande från mina grannar. Tjejen jag var tillsammans med då, lät mig flytta hem till henne och hennes morsa, då dom dömde mig i rätten att sälja min lägenhet!

I ca 1 år bodde jag tillsammans med henne när jag till slut får en ny lägenhet på tingvalla, hon hade ändå tröttnat på mig och mitt festande så hon gjorde slut i samma veva! Men min dumhet lärde mig inte det som från början hade varit mitt första misstag och det var att sköta mig! Sket i att betala hyran, festade okontrollerat och till slut blev jag vräkt även därifrån!

Min mormor tog sig an mig och hon bad mig att flytta hem till henne. Men samtidigt så blir jag LVU:AD = Lagen om vård av ungdom! Vilket jag inte trodde var sant! då jag var 18 år och myndig, men pga mitt festande och oskötsamhet blev det en PUNKT!

SÅ jag hamnade på yttligare ett hem, denna gången i Småland!

Fick mig ett uppvaknande och började sköta mig, och jag skaffade mig ett redigt jobb för att betala av alla mina skulder. Jag trodde att detta var vändpunkten, men jag hade fel...

 

Efter ca 1,5  år fick jag äntligen komma hem igen, detta var julen 89´. Dock var det bara en permission!

Min mormor hade en gubbe som hon hade varit tillsammans med men som nu hade dött, han hade iallafall en son som jag hängde mycket med. Han var alkolist och hade alkoholen, härligt kommer jag ihåg att jag tyckte!  Efter min permission var slut fick jag åka tillbaka ner igen och det ända jag längtade efter var att få komma hem. Så i mars 90´ kom den dagen då LVU:N försvann och min nyvunne vän kom och hämtade mig, och där fick jag bo och det som hände sen var för mig helt otroligt.......

Av Göran Almgren - 27 januari 2011 22:12

Helst av allt ville jag flytta hem till min mormor, då hon levde i Upplands Väsby men myndigheter och all annan propaganda tyckte hon var alldeles för gammal för att ta sig an mig. Min syster som då var 17 år hade redan flyttat hemifrån under den här tiden och bodde redan i Märsta. Men jag ville absolut inte hamna där!

Flyttade iallafall hem till min farbror och hans familj! Fick börja i en ny klass i en ny skola, och allt var bara en mardröm! Det enda jag hade i huvudet var "hur kunde jag ha ändrat det som hände, varför skulle jag ha den där cykeln?" VARFÖR HÖLL JAG TIDEN DEN DAGEN?! Om jag bara hade kommit 5 minuter senare så hade vi aldrig mött honom, eller kanske ens åkt!


Kommer aldrig glömma den dagen då jag skulle börja min första dag i den nya skolan, ville absolut inte gå själv så min farbror fick följa med mig. Tyckte även att det var så pinsamt eftersom jag egentligen skulle ha börjat sexan, men då jag låg så länge på sjukhuset var jag tvungen att gå om femman. "Så det här skulle bli mitt nya liv, kommer jag ihåg att jag tänkte".

Sen gick det bara utför, hamnade i fel gäng, bråkade med lärarna, stal bilar och genomgick även min allra första fylla i 13 års åldern och kände att detta skulle bli min tröst...


1984 var jag 16 år och det skulle vara diskotek på gymnasiet och vi  drack som vanligt (var ju liksom varje helg, som man söp till). På vägen dit mötte vi ett gäng "rosersbergare" och likaväl som jag hade dom också gått på Ekilla. Vi börjar tjaffsa vilket till slut leder till slagsmål varpå polarn till mig blir livrädd och springer iväg och ska hämta hjälp! När han kommer tillbaka har han med sig ett helt gäng! En av dom äldre polarna till mig som kommer dit försöker stoppa bråket mellan oss! Då får han ett knivhugg utav en av killarna från "rosersbergarna" och han dör på plats mitt framför våra ögon! Helvete vad var det som hände?! Såg att han föll handlöst och vi börjar veva mot resten av gänget från Rosersberg! Tiden stod stilla för helt plöstligt var både ambulans och poliser där! Polisen griper han som knivhögg min kompis, och vi förstod aldrig att han dog på plats då! När slagsmålet var över hoppade vi på första bästa tåg till löwet för att invänta ödet om våran kompis! DÅ kom smällen! Han var död!!! FAN FAN FAN var allt som gick i huvudet och i ilskans hetta över att detta hade hänt drar vi till Rosersberg och vandaliserar allt vi ser!

Samma natt blir min farbror morfar första gången och samtidigt blir jag plockad av polisen hemma.

Det var då min farbror bestämde sig för att han ej längre orkade med mig och på måndagen hamnar jag på fosterhem..

Av Göran Almgren - 22 januari 2011 00:21

Vi skulle åka till Täby och köpa mig en cykel. Hade önskat mig en med tio växlar.

Jag vaknade redan klockan åtta den morgonen och vi hade bestämt att vi skulle åka vid tio. Rastlös som jag var som barn orkade jag inte vänta och ville gå ut till kompisarna för att leka. Pappa ropar på mig när jag är på väg ut genom dörren att jag ska vara hemma prick tio annars skulle det inte bli någon cykel.

Och för en gångs skull kom jag i tid, vilket jag idag ångrar för då hade dom nog varit i livet nu!

 

När jag kommer hem står mamma och pappa klara innanför dörren väntandes och bägge två blev förvånade att jag lyssnade, men så är det väl när pojke i 11-årsåldern äntligen skulle få cykeln man gått och drömt om.

 

Vi satte oss i bilen, jag därbak, pappa vid ratten och mamma satt på passagerarsätet. Kommer ut ifrån våran parkering i Upplands Väsby körandes mot Täby.

Vi kör den gamla vägen kommer jag ihåg och det var diskutioner om huruvida jag skulle sköta mig kring den nya cykeln, då jag var en en expert på att lyckas ha sönder mina saker.

Halvvägs till Täby så möter vi en rattfull bilist, jag hör pappa yttra sig om hur han kör och efter det minns jag ingenting förrän 3 veckor senare när jag vaknar upp på sjukhuset och frågar efter mamma och pappa. Det första jag får till svar är att dom är på ett annat sjukhus! Min mamma hade avlidit på en gång, men min pappa avlider av sviterna av olyckan dagen efter. Utav smällen åkte mina föräldrars stolar upp och jag ramla in under stolarna och på vägen ner kläms jag fast! Turen var att jag inte hamnade med mitt huvud under, utan mitt lårben krossades och höften på vänster sida sprack + att jag fick en spricka i ryggraden!

Så att vakna upp i en gipsvagga helt ovetandes om vad som egentligen hade hänt, mötte jag mina farbröders, fasters och min storasysters ledsna blickar började jag smått förstå att det var något allvarligt som hänt.

 

Sakta började dom förklara för mig att mina föräldrar ej längre var i livet. Chocken satte in men tårarna höll jag inom mig, då jag alltid haft svårt att gråta.

Under sjukhusvistelsen som varade i ca 3 och en halv månad började psykologer och diverse läkare att prata om en helt ny familj ~bort från stockholm~

Min pappas bror som inte var så mycket äldre än min pappa och som dessutom hade barn i min ålder tog sig an mig efter att ha blivit fly förbannad över att helt överge mig, precis som han hade lovat min pappa en gång då min pappa alltid egentligen hade haft en tendens till att vara en olycksfågel. Det var som om han visste att han inte skulle bli gammal och grå. Jag var både upprörd och ledsen över att jag skulle behöva få lämna mitt hem, allt kändes så overkligt!

 

Presentation


Vissa lever livet utan att ha motgångar. Så har det inte varit för mig, följ mig i berättelsen om mitt liv!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ herecomesthetrouble med Blogkeen
Följ herecomesthetrouble med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se